Jag hörde en sån där urban legend, den handlade om en kvinna som hade atädat hela sitt hem med våtservetter för babyvård. Sen hörde jag en annan om en kille som gjort rent sin motorcykel med helt vanliga, oparfymerade våtservetter.

Jag har alltid hyst en viss skepsis mot just våtservetter men inte riktigt vetat varför. Låt gå för att de är fulla med konserveringsmedel och liknande men alla använder dem ju, hur farligt kan det vara?

 Nu är jag inte en sån person som bara kan släppa saker och gå vidare utan att undersöka saken själv så jag bestämde mig för att testa gränserna för mina våtservetter, i det här fallet Svanen-märkta med aloe vera.

Jag funderade en stund och bestämde mig för att ge mig på spisen. Den har haft riktigt ingrodda fettfläckar sedan den förra hyresgästen och hur vi än har såpat och gnuggat har de inte gett med sig.

Jag började med att dokumentera den smutsiga spisen för att  ha något att jämföra med. Sen parkerade jag Lova i barnstolen med en leverpastejsmörgås och skred till verket.

Jag tänkte låta bilderna tala för sig själva men jag kan säga så mycket som att vi aldrig har haft en renare spis och att jag slutade använda våtservetter på Lova samma dag.

Det enda de inte bet på var den femton år gamla missfärgningen i emaljen under ugnsventilationsgallret. Resten försvann hur lätt som helst.

Substitut för våtservetter? Torra tvättlappar som sprejas med mild koksaltlösning och  läggs i en plastpåse eller torra tvättservetter och en flaska vatten. Använder man tygblöjor och ändå har med sig en vattentät påse kan man använda tyglappar eller små bitar av en handduk.

Bilderna:

Bild ett

Högst upp: spisplattan var täckt av rost och hade fettfläckar. En avtorkning med våtservett senare var den nästan helt ren.

Längst ner: fastbränd mjölk. Gnuggade ett par gånger och voila. Det bästa är att våtservetten tar med sig smutsen direkt utan att lämna något vatten att torka upp.

Bild två: jag kom på ett sjukt smart sätt att städa alla små kanter och vrår man inte kommer åt med fingrarna eller en vanlig trasa; man sveper helt enkelt en servett runt en osthyvel eller liknande och drar några gånger längs kanten.

Bild tre: ventilationsgallret till ugnen har vi diskat och diskat men aldrig fått rent. Vänster sida är inte avtorkad. På höger sida har jag gnuggat några gånger. Varenda fettrest gick att få bort.

Brevid ser ni den färdiga spisen.

Jag älskar att shoppa. Jag älskar att gå runt i butiker och titta på saker, jag älskar att omge mig av vackra saker och jag tror att jag blir lycklig av nya saker.

Jag inbillar mig att alla ser att jag har nya vantar och tänker "åh, vilken bra smak hon har, så fräsch och medveten hon verkar".

Jag älskar att kokettera med eko-prylar och klär mitt barn i kläder som har "eko" skrivet med stora bokstäver överallt.

Det här går ju inte alls ihop med min övertygelse.

Det skapar ångest och är helt enkelt ett tecken på dålig karaktär.

Det är dåligt för ekonomin och miljön, dessutom utnyttjas så många människor på bomullsodlingar och textilfabriker att det helt enkelt inte är försvarbart att handla så mycket som jag gör.

Ska jag bara sitta där och låta mig själv bete mig som en okunnig mammongroupie? Nej, naturligtvis inte. Al opera, mina vänner.

Jag har gjort en överrenskommelse med mig själv.

Istället för att småhandla en massa saker som jag tror att jag behöver ska jag lägga undan pengar och köpa saker jag verkligen vill ha.

Jag ska i första hand handla saker second hand.

Om jag vill handla något nyproducerat måste det vara ekocertifierat eller fairtrade. Helst båda.

Jag tänker inte längre vara en del av den slavhandel och massiva miljöterrorism som köphysterin innebär.

Länge leve lågkonjunkturen och kapitalismens förfall!

Jag är hemma från jobbet idag. Vård av sjukt barn och sjuk man.

Lova spyr som en kalv, och hur det går för Johan vill jag inte ens gå in på.

Nu satt vi och tittade på Dunderklumpen på datorn och Jag häpnade över att det finns så vacker natur i Sverige. Man kan se filmen bara för orgien i naturbilder.

Det är bilder på tjärnar som speglar ljus himmel och svart skog -det nordiska ljuset. Snötäckta fjäll och porlande bäckar med kristallklart vatten.

"Vänta nu" viskar mina barnbarnsbarn från framtiden "vadå snötäckta fjäll? Skämtar du?"

"Nej" viskar jag tillbaka "när mormorsmor var liten snöade det i Sverige och de höga bergen i norr var vita året om."

Mina framtida barnbarnsbarn tror mig inte. De lever i en värld där sånger som "jag ser det snöar" är mystiska och talar om en svunnen tid som inte längre är greppbar. För dem är snöig vinter lika ofattbart som svält och ransoneringskuponger är för mig. Man vet att det har funnits men man kan inte förstå hur det var att leva med dem.

Jag berättar för dem att när jag var liten kunde det bli trettio grader kallt på vintern. De tittar på mig som om jag narras. Ska de skratta eller häpna?

När jag var liten var snön djup och vit. När jag var liten betydde "sommar" häftiga regn, åska och blåst fram till midsommar, sedan mild värme som nådde sin kulmen i augusti. När jag var liten var våren lång och försiktig.

Lova kräks på golvet och när jag har torkat upp får jag syn på gårdagens metro. "Nya chockbilder: Nordpolen en ö". Ja, vadå, det har den väl alltid varit, tänker jag.

Sen läser jag vidare: "För 30 år sedan kunde man gå på isen från Kanada via Nordpolen till Ryssland. Nasas satelitbilder över Nordpolen togs för några dagar sedan och visar hur man kan segla runt den arktiska isen."

I artikeln, skriven av Andreas Nordh, står att läsa att det för några dagar sedan blev omöjligt att ta sig landvägen till Nordpolen både från Ryssland och Kanada. Omöjligt, för första gången på över 125 000 år.

Om bara 20 år kan isen smälta helt på sommaren.

Mina barnbarnsbarn ser inte på mig med ljus i blicken längre. De undrar hur vi kunde göra så.

De ser på mig med samma blick som jag ser på mina förfäder med. Hur kunde ni?

Svaret är enkelt. De visste inte. De gjorde sitt bästa efter bästa förmåga, det vill vi gärna tro, eller hur?

 Fundera på detta: Gör du ditt bästa, efter bästa förmåga, eller har du annat för dig? Vilken blick vill du möta?

Hela artikeln om Nordpolen hittar du på:

http://www.metro.se/se/article/2008/09/01/21/4847-57/index.xml

Det var allt för mig idag.

Wikipedia skriver såhär:

"Ekologi är vetenskapen om de levande varelsernas relationer till sin omvärld, det vill säga samspelet mellan biotiska (levande) och abiotiska (icke-levande) faktorer.

Ekologi är hur människorna, djuren, microorgansimer och växterna är beroende av varandra."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekologi

Vaxten.slu.se skriver såhär:

"Ordet ekologi kommer från två grekiska ord; oikos ”hus” och logos ”lära”. Vad ekologi som vetenskap handlar om brukar beskrivas som studiet av relationerna mellan olika levande organismer och mellan dessa och den fysiska omvärld de lever i."

http://www-vaxten.slu.se/ekologi/ekologi.htm

Jag säger såhär:

Ekologi är läran om hur allt änger ihop. Det fungerar, förenklat, såhär:

Producent - konsument - nedbrytare - producent igen.

Allting som produceras måste konsumeras och sedan brytas ned för att kunna användas för att skapa något nytt. I vår sophantering där olika produkter klumpas ihop och bränns försvinner ett steg, nedbrytningen, ochnäringskedjan är bruten.

För att förhindra detta kan vi konsumera återvunna produkter och i möjligaste mån återvinna använda produkter.

Bruka utan att förbruka, helt enkelt.