Det är varmt och dammigt. Våren har kommit som ett slag i bakhuvudet och blomsterprakten är överväldigande. Är vi verkligen i Sverige, är det verkligen april, tycker vi verkligen att växthuseffekten är en katastrof? (Svar: Ja, när det börjar snöa igen, i maj...)

Jag möter upp med vackra Vanna vid Odenplan klockan tolv och vi ser snart vilka det är vi ska träffa. Vi testar Xists öppna förskola för unga mammor. Jag känner mig genast lite malplacerad med min begagnade vagn och, i sammanhanget, alternativa klädstil men alla har en skön och öppen attityd så vi känner oss välkomna. Diskussionen gäller piercingar i naveln istället för amorteringar och bensinpriser. Skönt.

Vi springer allt vad vi har till buss 515 mot Sundbyberg som ska ta oss till Hagaparken. Vi klämmer in våra barnvagnar i den fulla bussen och så bär det iväg. När vi kommer förbi koppartälten är det grusgångar för hela slanten.

Tänk att de moderna vagnarna, med alla sina finesser, inte går att köra på grus! Jag är glad åt mina solida gummidäck och har bara problem där gruset är som djupast.

Vi får barnvagnsdispans i Fjärilshuset så länge vi lovar att inte köra över de fjärilar och nykläckta fågelungar som kan sitta på marken. Huga. Nåja, Vannie lovar att hålla utkik åt mig.

Vinterträdgården är min absoluta favorit; jag skulle kunna sitta där i empireklänning och läsa djupa böcker hela dagarna. Det är fuktigt och varmt, skönt för allergikers luftrör. I nästa rum -regnskogen- är det så varmt att jag får lyfta ur åkpåsen ur vagnen för att Lova inte ska svettas ihjäl. Här stannar vi ganska länge och jag tar lite bilder.

Jag träffar en gammal dansväninna också. Det visar sig att hon har arbetat där i sju år. Tänk vad lite man vet om folk egentligen.

Fjärilsrummet är så varmt att jag och Vanna går ut efter bara några minuters fjärilsskådande, Lova hade fått värmeslag om vi blivit kvar en längre stund.

Sedan satte vi oss i solen (keps på Lova) och fikade. Lova fick puré som jag hade förberett dagen innan och Saltå äpple- och mangojuice utspädd med vatten. Vi hade det så mysigt att vi satt kvar i ett par timmar.

På hemvägen fick vi vänta jättelänge innan det kom en buss som hade plats för oss. I den tredje bussen som kom kunde vi tränga oss in brevid en rullator. Vi skumpade tillbaka till Odenplan, ögonshoppade lite, fikade och mötte upp med Johan.

Sedan gick vi en sväng till Vanadisparken och hängde med Ludde och hans fotbollshuliganer innan jag och Vanna drog till kören. Lova stannade kvar och snackade fotboll med grabbarna.

Förbaskat härlig dag!

Wikipedia skriver såhär:

"Ekologi är vetenskapen om de levande varelsernas relationer till sin omvärld, det vill säga samspelet mellan biotiska (levande) och abiotiska (icke-levande) faktorer.

Ekologi är hur människorna, djuren, microorgansimer och växterna är beroende av varandra."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekologi

Vaxten.slu.se skriver såhär:

"Ordet ekologi kommer från två grekiska ord; oikos ”hus” och logos ”lära”. Vad ekologi som vetenskap handlar om brukar beskrivas som studiet av relationerna mellan olika levande organismer och mellan dessa och den fysiska omvärld de lever i."

http://www-vaxten.slu.se/ekologi/ekologi.htm

Jag säger såhär:

Ekologi är läran om hur allt änger ihop. Det fungerar, förenklat, såhär:

Producent - konsument - nedbrytare - producent igen.

Allting som produceras måste konsumeras och sedan brytas ned för att kunna användas för att skapa något nytt. I vår sophantering där olika produkter klumpas ihop och bränns försvinner ett steg, nedbrytningen, ochnäringskedjan är bruten.

För att förhindra detta kan vi konsumera återvunna produkter och i möjligaste mån återvinna använda produkter.

Bruka utan att förbruka, helt enkelt.

Hej Mama,

Jag vill börja med att tacka för en  fin tidning med en skön blandning av kändisglam och reportage om "riktiga människor".

Jag har nyligen blivit prenumerant och väntar ivrigt på mitt första nummer.

Tyvärr noterar jag en oroande trend hos såväl er som andra mammatidningar: pengar. Pengar, pengar och åter pengar.

Jag vet inte om ni har tänkt på det men den stackars människa som slösar bort tusentals kronor på en skötväska är det faktiskt synd om. Jag har träffat flera föräldrar som kompenserar nogot slags dåligt föräldrasamvete med en massa dyra saker.

Min vagn kostade max en tiondel av vad de nya vagnarna kostar och tänk -min dotter mår alldeles utmärkt. Jag har ärvt nästan alla hennes kläder. Jag har inte gått på barnmatstillverkarnas hetsiga direktreklam utan tillverkar all barnmat själv, av ekologiska råvaror såklart. Jag använder tygblöjor i största möjligaste mån och ammar för allt vad brösten håller.

Inget dåligt samvete -ingen konsumtionsångest.

"Herregud" tänker ni, "hon är ju hysterisk. Hon offrar all sin  vakna tid åt att mosa morötter och hinner inte duscha för alla tygblöjor som måste tvättas. Hennes man är säkert kuvad och lyder hennes order under protest." Fel. Jag är en kvinna med förhållandevis mycket fritid som är fräsch och snygg och fortfarande vill ligga med min (i allra högsta grad) självständige man som var den som på allvar fick upp mina ögon för giftfri mat utan tillsatser. Inget dåligt samvete, som sagt.

Inte är vi rika, heller. Jag har den lägsta möjliga föräldrapengen och min man tjänar ca 18000 före skatt. Vi äter vilken mat vi vill och kan köpa nya kläder om vi behöver. Vi har till och med råd med en statarlänga på landet. Hur gör vi? Planering, kloka inköp och ingen dyr bil som skitar ner är svaret.

Inget dåligt samvete.

I Mama finns så mycket klokt -och så mycket dumt. På sid. 75 i nummer 4 2008 till exempel. Om jag fick välja mellan  att stoppa 1400 kronor i en glasburk eller att köpa en spargris för samma summa blir valet ganska enkelt.

 Snälla ni, späd inte på det dåliga föräldrasamvetet med ännu fler dyra, onödiga kompensationsprodukter. Vad föräldrar behöver är självkänsla, inte accessoarer. Barn blir glada av kärlek, inte Gucci.

MvH

Agnes Blomberg